Trolle Ljungby är ett namn som bär tyngd – inte bara i Blekinge och Skåne, utan i svensk historia. Slottet, som förknippas med sägner som hornet och pipan, har i generationer varit centrum för en av landets mest anrika egendomar. Idag är platsen åter i offentlighetens ljus – men av en annan anledning: en pågående arvstvist, som förväntas tas upp till prövning hösten 2026 vid Kristianstads tingsrätt, med miljonvärden och frågetecken kring testamentets giltighet.
Även om det rör sig om ett stort arv och ett känt namn, är de juridiska frågorna långt ifrån unika. Vad krävs egentligen för att ett testamente ska stå sig – även när det ifrågasätts? Hur kan man undvika att viljan i livets slutskede senare tolkas som osäker eller ogiltig?
Tydliga handlingar – inte bara i gods och mark
Arvstvisten kring Trolle Ljungby rör bland annat huruvida ett senare testamente, tillkommet under den framlidne grevens sista levnadsår, verkligen uttryckte hans fria vilja. Frågan väcks: var testatorn vid sina sinnens fulla bruk? Påverkades han av andra personer i sin närhet? Hade han full insikt i vad som undertecknades?
Sådana frågor är vanliga i testamentstvister. De uppstår när det finns svårigheter att bevisa om testamentet följer den juridiska strukturen – det vill säga testatorns sista vilja och verkliga önskan om hur arvet ska fördelas mellan arvtagarna.
I den rättsliga prövningen av ett nytillkommet testamentes giltighet blir det avgörande att styrka att testamentet tillkommit på rätt sätt – men i grunden handlar det om något djupt mänskligt: att få sin vilja respekterad, även när man inte längre finns kvar och kan förklara den själv.
Vad säger lagen?
Ett giltigt testamente måste uppfylla vissa formkrav enligt 10 kap. Ärvdabalken:
- Testamentet ska vara skriftligt.
- Det ska vara undertecknat av testatorn.
- Bevittnat av två personer som är närvarande samtidigt och inte får vara jäviga.
Men utöver dessa formkrav krävs även att testatorn haft den mentala kapaciteten att förstå innebörden av sina handlingar – och att testamentet inte tillkommit under påtryckning eller beroendeställning. Här kan läkarintyg, vittnesmål eller andra omständigheter få betydelse. Många arvstvister avgörs nämligen inte på vad som står i dokumentet – utan på hur det kom till.
Vad som går i arv – och vad som riskerar att gå förlorat
Den gamla sägnen om Trolle Ljungby berättar att en man stal ett horn och en pipa från ett trollgille i Valahall – platsen vid den stora stenen som fortfarande ligger synlig från E22:an. I vredesmod ropade trollen att släkten skulle förbannas i nio led. Hornet och pipan hänger ännu kvar på slottet – och kanske är det inte talet om förbannelse som lever kvar, utan vad föremålen har kommit att symbolisera för oss alla: minnen som aldrig riktigt lämnat platsen, mönster som upprepar sig över generationer, och spår av det vi en gång var – det vi lämnar efter oss.
För vissa mönster tycks gå i arv, i vår mänskliga tillvaro. Det verkligt sorgliga är inte att ett testamente ifrågasätts, utan att människor slutar tala med varandra. Att tilliten försvinner. Att relationer bryts ner i ett skede av livet som borde präglas av vördnad, omtanke och försoning.
Det är lätt att tänka att ”det där händer andra”, men erfarenheten visar något annat. Oavsett arvets storlek, oavsett hur nära vi står varandra, kan osäkerhet kring hur testamentet ska tolkas och förstås i det arvsrättsliga sammanhanget leda till splittring. Och när det sker är det sällan tillgångarna som lämnar djupast spår – utan förlusten av gemenskap, trygghet och sammanhang.
Ett testamente som håller – i juridik och i relationer
Ett testamente är inte bara ett juridiskt dokument. Det är ett uttryck för ansvar, omtanke och integritet från testatorns sida. När testamentet är genomtänkt, uppdaterat och korrekt bevittnat, minskar risken för missförstånd och konflikt. Det tar inte bort sorgen – men det kan förhindra att den förvärras av tvivel och misstro.
Hos Juristfirman Divia erbjuder vi klienter hjälp, med stöd av rätt frågor, att formulera testamenten som både uppfyller lagens krav och syftar till att minska risken för att konflikt uppstår och frågetecken kring testamentets verkliga innehåll och giltighet. För ett testamente kan vara just det – ett efterlämnat spår av vilja och omtanke. Ett dokument som får leva kvar i stillhet och i fred mellan de efterlevande.
Denna text är en reflektion kring juridik, historia och mänskliga mönster. Den syftar inte till att ta ställning i något pågående mål.