Om att förstå människor för bättre tillämpning av juridiken.
Empati är inte motsatsen till saklighet
Empati är ett ord som sällan får ta plats i den juridiska kontexten. Inte uttryckligen i vart fall, jag säger inte att den inte finns där. För det gör den i mycket högre utsträckning än många tror. Men kanske talar vi inte om den särskilt ofta eller särskilt öppet.
Vi är rädda för att den ska uppfattas fel på något vis, att den ska förväxlas med svaghet eller irrationell känslostyrning. Ingen vill framstå som vek eller för mjuk i det juridiska sammanhanget. Men empati handlar inte om svaghet utan är det som i många fall gör skillnad. Det som bryter invanda mönster och får oss att lyssna, ta till oss, låter oss inspireras och förändras – när den används på rätt sätt.
Ja du hörde rätt, när empatin används på rätt sätt. För det är en sak att vara empatisk, att se till mänskliga värden, och en helt annan att agera empatiskt. Att agera empatiskt handlar nämligen om att kunna fatta tuffa beslut utifrån hela bilden, att våga och kunna ifrågasätta sin klients resonemang och förklara förutsättningarna för klienten på ett rakt och samtidigt respektfullt vis i det enskilda ärendet. Det handlar också om att kunna ta tuffa diskussioner med motparten ofta i numerärt underläge med bibehållen integritet och värdighet.
Att förstå vad som verkligen står på spel
Empati innebär alltså inte att ta ställning i förväg, utan att först ha sett ärendet för vad det är. Det handlar inte om att känna medlidande, eller att vara snäll. Det handlar om att förstå -på riktigt. Förstå hur en situation upplevs av den som befinner sig mitt i den. Förstå vad som står på spel – relationer, ekonomi, identitet eller värdighet. Förstå hur en juridisk konflikt kan påverka en hel livssituation för en människa.
Att förstå på riktigt innebär inte att vara en dörrmatta – eller att låta sig utnyttjas. Det vore ovärdigt.
Empati i juridiken är därför en fråga om förmåga till analys och tolkning med utvecklingspotential, inte känslosvall. Det handlar om att med erfarenhet och öppenhet för att ta in andra människors berättelser och konkreta bevis kunna se helheten – och utifrån detta använda sin juridiska kompetens på ett sätt som faktiskt hjälper klienten vidare.
Människor, inte bara ärenden
När vi som jurister arbetar med människor – oavsett om det rör arbetsrättsliga frågor, familjejuridik, eller stöd enligt LSS – möter vi inte bara rättsregler. Vi möter sårbarhet. Människor som befinner sig i tuffa och känslotärande situationer, som söker hjälp för att de behöver någon som kan hjälpa dem att hitta en väg framåt i en utmanande situation. Att som jurist bemöta det människor går igenom med empati och utan dömande är alltså inte ett avsteg från professionalitet – det är att vara professionell på riktigt.
Att kunna lyssna är en styrka
Att arbeta som juridiskt ombud innebär att arbeta med verkliga människor i verkliga situationer. En del av arbetet som inte följer några direkta mallar eftersom människor är olika, har olika bakgrund och förutsättningar, men det kräver att arbetet struktureras så att kontakten fungerar.
Genom att lyssna in klienten kan vi samla ovärderlig information om hur ärendet lämpligast bör hanteras. Vi förstår snabbare vad som är juridiskt relevant – men också vad som inte sagts rakt ut och som vi behöver ta reda på närmre.
Det gör att vi kan formulera de rättsliga grunderna och sakframställan mer träffsäkert, och samtidigt att vi tar klienten på allvar. Det låter kanske som en motsägelse – men den som har fler äpplen i korgen har fler kvar om några behöver sorteras bort. Ju mer du förstår, desto bättre kan du sålla.