I mitt arbete som jurist möter jag ofta kvinnor som blivit utsatta på sina arbetsplatser. I de allra flesta fall handlar det om kvinnor som utsatts av andra kvinnors maktspel. Den som drabbas upplever ofta att det inte finns någon att tala med om det som sker, och känner en lättnad när de får möta en jurist som lyssnar, förstår och kan hjälpa till att strukturera händelserna – så att de blir begripliga, både juridiskt och mänskligt.
Utfrysning, misstänkliggörande och ren mobbning är djupt smärtsamma upplevelser. Att utsättas av andra kvinnor gör det inte mindre allvarligt. Mobbning är en form av psykisk misshandel som kan sätta djupa spår och leda till ohälsa eller utbrändhet.
Här är tre exempel från mitt arbete med kvinnor som blivit utsatta för mobbning av andra kvinnor på arbetsplatsen. Detaljerna är ändrade för att skydda klienternas integritet, men mönstret är tydligt.
1. Samarbetssvårigheter som svepskäl – förlikning efter press på kommunen
En kommunalt anställd kvinna anklagades för samarbetssvårigheter efter över tio års anställning. I verkligheten handlade det om att hon satt sig emot det informella maktspel som uppstod mellan henne och en ny chef, som ville detaljstyra hennes självständiga arbetsuppgifter. Kvinnan blev till slut sjukskriven och borttvingad från arbetsplatsen. Kommunen vägrade först att träffa någon uppgörelse, vilket tvingade henne att lämna in en stämningsansökan till tingsrätten. Vi gick igenom all bevisning, bemötte varje punkt och förberedde oss för förhandling. Innan den muntliga förberedelsen hann hållas gick kommunen med på en uppgörelse: klienten avslutade sin anställning men fick behålla ett års lön.
2. Den tysta kollegan – när svaghet misstolkas och utnyttjas
En ung kvinna anställd som köksbiträde inom äldreomsorgen blev systematiskt utfryst av sina kvinnliga kollegor, efter att hon slutat följa deras uppmaningar som låg utanför hennes arbetsbeskrivning. Kollegorna var inte arbetsledare eller hade delegerat ansvar, men utnyttjade att hon var ung och lågmäld. Hennes stillsamma sätt tolkades fel – som undergivenhet – och användes mot henne. Förhandlingen blev seg eftersom arbetsgivaren förnekade att det fanns några problem. Till slut fick jag ta frågan vidare till en högre nivå inom kommunen. Jag såg till att klienten snabbt togs bort från den ohållbara arbetsmiljön, och vi nådde en uppgörelse om fem månadslöner med arbetsgivaren. Det gav henne andrum och möjlighet att gå vidare.
3. Språklig exkludering som verktyg för uteslutning
En vårdanställd kvinna blev gradvis utestängd ur gemenskapen av kollegor som konsekvent talade ett annat språk när hon var närvarande. De lät henne arbeta ensam, medan de själva umgicks och fikade tillsammans. Trots att frågan togs upp flera gånger, eskalerade situationen och blev psykiskt påfrestande. Efter flera möten gick arbetsgivaren slutligen med på att omplacera kvinnan till en annan avdelning – en lösning som mötte hennes behov av trygghet och tillhörighet.
Kvinnors utsatthet – och den outtalade lojalitet som uteblir
Dessa fall har något gemensamt: kvinnor som blivit ifrågasatta, marginaliserade och isolerade – inte av män, utan av andra kvinnor. Det är ett ämne som sällan får utrymme i offentligheten. Men det är verkligt. Och juridiskt relevant.
Det är beteende och handlingar som innebär att bägaren kan falla över till arbetsmiljöbrott. Om aktivt och passivt utanförskap. Om arbetsgivare som ofta inte vågar se, som hellre vill tysta än att lösa. Som kanske trivialiserar konflikter mellan kvinnor.
Men det handlar också om något mer:
Det handlar om ett förlorat systerskap. Om en förlorad möjlighet att samarbeta med respekt för att vi alla är människor, med olika livssituationer och erfarenheter. Istället för att lyfta varandra, finnas där och skapa arbetsglädje och sammanhållning, förminskar vi varandra – och oss själva – när vi ger oss på varandra. Det gagnar varken den som utsätter eller den som blir utsatt. Och vi går miste om det verkliga värdet: att bli starka tillsammans.
Saklighet och rak rygg som motsats till skvaller
På Juristfirman Divia möter jag kvinnor som burit mycket – ofta tyst och länge – innan kränkningarna blivit så allvarliga att de kan dokumenteras och bevisas.
Jag är övertygad om att de flesta jurister vill hjälpa sina klienter att vinna. Vi kan aldrig ge några garantier – särskilt inte i komplexa arbetsrättsliga konflikter med inslag av mobbing – men vi kan garantera att våra klienter blir sedda, hörda och tagna på allvar. Vi lyssnar på det som annars tystas ned. Och vi står på deras sida när de vågar stå upp för sig själva.