Om vittnesmål, människosyn och rättvisa i mål enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
Det juridiska systemet bygger på struktur, regler och formaliteter. Men ibland är det de unga – de utan juridisk skolning – som bäst förkroppsligar själva idén om rättvisa. Deras sätt att säga ifrån när något är fel är ofta både orädd och djupt mänsklig. I mitt arbete som jurist med inriktning på LSS-frågor har jag gång på gång mött unga personer som med sina vittnesmål bidragit till att rättvisa kunnat skipas – inte för att de citerat paragrafer, utan för att de talat från en plats av autenticitet och medmänsklighet.
Det är lätt att avfärda unga som naiva. Men i själva verket visar många ungdomar prov på ett moraliskt mod som ofta saknar egen vinning. De säger ifrån när något är fel – oavsett status, maktbalans eller social risk. Och även om de kanske inte behärskar det juridiska språket, bär de ofta på något ännu viktigare: en inre kompass som pekar rakt mot det som är sant.
Jag minns särskilt ett ärende enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), och en ung kvinna – syster till en brukare – som jag hade åberopat som vittne vid en muntlig förhandling i förvaltningsrätten. Hon och jag hade stämt av innan hon lämnade vittnesmålet, men när det blev hennes tur att vittna talade hon med sådan klarsyn, värdighet och respekt att rummet stannade upp. Det var varken formellt eller inövat – det var genuint och sanningsenligt. Logiskt. Verkligt. Hon såg människan bakom det orättvisa beslutet, och hon formulerade det som många skulle ha haft svårt för att klä i ord. Vi vann målet.
Det finns en föreställning om att vittnen ska tala sanning – som om det vore en självklarhet. Men att vittna är ofta en utsatt roll. Det kräver mod, närvaro och ett ärligt engagemang. Och när någon – särskilt en ung person – vågar tala med den sortens inre tydlighet, kan det påverka mer än vad juridiska argument ibland förmår. I det här fallet fördes en mänsklig blick in i målet som kunde kontra direkt tillrättalagda och felaktiga påståenden som hade tagit ett rejält avsteg från sanningen och som riskerade underminera brukarens fulla rätt till jämlikhet i levnadsvillkor och delaktighet i samhällslivet enligt 5 § LSS. Det är lätt att underskatta unga, men ofta är det just de som bär på det mest trovärdiga vittnesmålet.
Det som grep mig den gången var inte bara vad hon sa, utan hur självklart det var för henne att göra det. Jag hörde på hennes röst att hon var upprörd. Hon hade inte hunnit formas av den typ av språkbruk och hänsyn som ibland dämpar det spontant rättfärdiga. Hon reagerade från en plats där rättvisa inte förhandlas – den krävs.
Och kanske är det där en nyckel. Det finns något värdefullt i att ännu inte ha fastnat i hjulspår. Många av de regler och normer som genomsyrar samhället har vuxit fram över generationer – ibland utifrån strukturer som behöver utmanas. Vi talar gärna om jämställdhet och rättvisa, men i praktiken går förändringen ofta i otakt. Det är inte konstigt att unga reagerar på orättvisor.
När jag tänker på framtiden för juridiken, är det inte bara lagrum som kommer i åtanke – utan värderingar. Rättsregler kan förändras, men om vi inte samtidigt odlar integritet, civilkurage och medmänsklighet, tappar vi riktningen. Där spelar ungdomar en avgörande roll. De speglar inte bara vår samtid, utan också våra blinda fläckar. Och ibland – när andra tittar bort – står de modigt och kompromisslöst kvar.
Det finns ett växande behov av jurister och samhällsföreträdare som inte bara tolkar lagen, utan också lyssnar på rättvisans röst. För den finns där – i hemmet, i vårdsituationer, i klassrummet. Det som saknas är ibland bara någon som tar den på allvar.
Så nästa gång vi hör en ung person ifrågasätta något – oavsett hur frustrerat eller okonventionellt det uttrycks – kanske vi ska stanna upp och reflektera om det är något vi behöver lyssna på. För bakom orden finns det ofta något viktigt: en intuitiv förståelse för rätt och fel. Det är inte naivitet. Det är kärnan av det vi borde försvara – särskilt i mål där människosyn och rätt till full delaktighet står på spel.