Förtal är ett brott som handlar om att sprida nedsättande uppgifter om en annan person på ett sätt som kan skada den personens anseende. Det är ett område där juridik och moral ofta möts – och krockar. I denna artikel reder vi ut vad som räknas som förtal, vilka situationer det kan uppstå i, och vad lagen säger.
Vad innebär förtal enligt lagen?
Förtal regleras i 5 kap. 1 § brottsbalken. Den som pekar ut någon såsom brottslig, eller på annat sätt lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning, kan dömas för förtal. Det krävs inte att uppgiften är falsk – även sanna uppgifter kan vara förtal om de sprids utan ett försvarligt syfte.
Om förtalet bedöms som allvarligt, till exempel om uppgiften sprids till många eller syftar till att orsaka skada, kan det i stället klassas som grovt förtal enligt 5 kap. 2 §.
Vad är inte förtal?
Det är inte förtal att uttala sig om någon om det sker i ett försvarligt syfte – till exempel i samband med en polisanmälan, vittnesmål eller när någon varnas för en konkret fara. Yttranden som är tydligt värdeomdömen snarare än påståenden om fakta omfattas också i större utsträckning av yttrandefriheten.
Samtidigt är gränserna ibland svåra att dra. Ett inlägg som ser ut som en åsikt kan i själva verket innehålla dolda sakpåståenden som kan vara förtalsgrundande.
Vanliga situationer där förtal kan förekomma
1. I sociala medier
Facebook, Instagram och TikTok är vanliga arenor för uttalanden som kan leda till förtalsanklagelser. Det kan handla om att någon lägger upp ett inlägg där en annan person anklagas för svek, våld eller annan klandervärd handling. Även om namn inte nämns, kan det räcka med att personen går att identifiera.
2. På arbetsplatser
Påståenden om en kollegas eller chefs påstådda alkoholproblem, brottslighet eller olämpliga beteende kan utgöra förtal – särskilt om de sprids till andra anställda eller utomstående utan underbyggnad.
3. Vid separationer och tvister
I samband med vårdnads- eller umgängestvister händer det att föräldrar framför anklagelser mot varandra. Om dessa sprids till exempelvis barnens skola eller andra myndigheter utan grund, kan det klassas som förtal – även om det sker “för barnens bästa”.
4. I föreningar och bostadsrättssammanhang
I mindre grupper, som bostadsrättsföreningar eller ideella organisationer, kan ryktesspridning snabbt skada en persons rykte. Påståenden om att någon stjäl, hotar andra eller missköter sin roll kan bli förtalsfrågor om de saknar grund.
5. I bloggar, poddar och andra publika kanaler
Att offentligt kritisera eller hänga ut en person, även under rubriken “egen erfarenhet”, kan vara förtal om det innehåller sakpåståenden som skadar personens rykte – särskilt om det når en bred publik.
Vad händer om någon anser sig förtalad?
Förtal är ett så kallat enskilt åtal, vilket innebär att det normalt sett är den som känner sig utsatt som själv måste väcka åtal. Det kan ske genom att skicka in en stämningsansökan till tingsrätten. Polisen kan i vissa fall bistå med utredning, särskilt om det rör sig om grovt förtal, men i normalfallet hanteras ärendet privat.
Den som döms för förtal kan få betala böter eller, i allvarliga fall, fängelse. Det är också vanligt att den förtalade yrkar på skadestånd.
Sammanfattning
Förtal handlar inte bara om att sprida osanning – det handlar om att sprida uppgifter, sanna eller falska, som skadar en annan persons anseende utan att det finns en godtagbar anledning. Det är ett brott som ofta aktualiseras i konflikter, där gränsen mellan att “berätta sin sanning” och att kränka någon annans heder är hårfin.
Att förstå var gränsen går är avgörande – inte bara för att undvika rättsliga konsekvenser, utan också för att ta ansvar för hur vi pratar om andra människor, både online och i vardagen.